Om verket
Det virkade ger möjlighet att skapa av det redan använda och kan ge nytt liv till det som är trasigt, utnött och skulle ha slängts bort. Kvinnor i alla generationer har tillverkat virkade bruksföremål. Alla känner igen den virkade grytlappen, spetsen att pryda kragen med, det tunga sängöverkastet och spetsdukar. Oftast används virkningen för att skapa användbara och nödvändiga bruksföremål.

Det virkade i sin friare form ger möjlighet att uttrycka erfarenheter, lärdomar, och förhoppningar om nuet och framtiden. Det är också en möjlighet att bearbeta det gamla som ligger undangömt eller ett sätt att uttrycka drömmar och önskningar. Glädje och sorg. Oro och hopp. Alla perspektiv, är möjliga, från det lilla nära till det stora som rör vår värld. Tolkningen ägs av den som betraktar verket.

Om konstnären
Elisabet vill ge uttryck för sina berättelser och upplevelser genom att skapa föremål, ibland virkade, ibland stickade, ibland som broderier, ofta allt på samma gång. Själva skapandet kommer till henne på ett intuitivt sätt. Hon vet sällan exakt i förväg vilket resultatet ska bli och meningen/uttrycket växer fram allt efter som. Ibland behövs mycket tid och ibland går arbetet fort. Det viktiga för Elisabet är att skapandet utgår från en egen erfarenhet/berättelse och är något som hon vill förmedla.