20/5 Bokrelease "Mammas hus i Lainio"

Under åren 2017-2019 har projektet Residence in nature pågått i Norrbotten. Konstnärerna och projektledarna Hans Isaksson, Åsa Jungnelius och Lisa Torell har haft Lainio/Kiruna som sin utgångspunkt i arbetet att undersöka platsen. 

I projektet bjöds flera konstnärskap in: Gustaf Nordenskiöld (se), Ingvild Holm (no), Johanna Gustafsson Furst (se), Markus Vallien (se), Oscar Männikkö (se) och Silje Figenschou Thoresen (no), Jonas Williamsson, (se), och Esko Männikkö (Fi). Förutom dessa medverkar även ett flertal andra i boken bland annat: Lena Ylipää/Koncentrat (se), Anita Ylipää, Anders Alm (se), Lars Erik Hjertström Lappalainen (se), Olof Marsja (se), Mona Mörtlund (se), Daryoush Tahmasebi (se) och David Väyrynen (se).

Projektet har sammanfattats i boken 'Floran, Mammas hus i Lainio' som nu släpps. Följ med i ett samtal om processen och det konstnärliga resultatet av Residence in nature som för övrigt också har visats på Norrbottens Museum och på Marttigården 2018|2019

20 maj kl 18.00 - 19.30 digitalt

Deltagare under kvällen
Moderator: Silvia Colombo
Panel: Hans Isaksson, Åsa Jungnelius och Lisa Torell
Inbjudan gäster: Lena Ylipää och Oscar Männikkö

Boken finns att köpa på
Norrbottens Museums shop
Konst-ig konstbokhandel www.facebook.com/konstigbokhandel
Konstfrämjandet i Stockholm: www.konstframjandet.se

Projektet har gjorts möjligt med stöd från
Norrbottens Museum, Kulturrådet, IASPIS, Resurscentrum för konst i Norrbotten, Region Norrbotten, Konstfrämjandet

Arrangörer för kvällen
Residence in Nature, Resurscentrum för konst och Norrbottens Museum

Bakgrund
De bästa idéerna föds i informella sammanhang. Platser påverkar och ger intryck. Konstnärer påverkar och ger avtryck. Vad händer om man sammanför de båda? Låter konstnärer få verka på en specifik plats eller i ett särskilt landskap över ett år, genom en sommar eller en vinter? Konstnärer färdas redan kors och tvärs över världen genom olika kulturpolitiska agendor, vad gör detta projekt unikt?

I Residence-in-Nature är uppdragsgivarna konstnärerna själva. Det är vi som skapar ramverket och allt formas utifrån de idéer som utvecklas längs vägen. Projektet är en enda lång fältstudie där vi undersöker plats, varandra, kollektiv kontra individ, projektidé́ och konstnärskap. Det är komplext, roligt och konfliktfyllt om vartannat.

Vi visste att vi ville till norr. Vissa hade ett sug, andra var nyfikna, någon hade en bakgrund där, för någon annan var dit vi skulle inte norr utan söder. Platser är som människor, det är olika avstånd till dem beroende på vad man har för relation till dem. För att en relation skall uppstå så måste ett möte ske och sedan måste det ofta byggas och jobbas på. Det har vi gjort. Men först blev vi förälskade. I Lainio. Som blev vår start, vårt hjärta. Likadant var det nog för Klemens Olofsson på 1650-talet när han flyttade till platsen och blev dess första fasta bosättare. Lainio bär spår av människor så långt tillbaka som 7000 f.Kr och är den äldsta kontinuerligt bebodda bosättningen i Torne lappmark. Det är en plats på gränsen till subarktiskt landskap och den nordligaste platsen i det som kallas för Tornedalen. En gränsplats med en lång historia och många språk. Ett landskap där högresta granar börjar kröka sig och den norrbottniska floran övergår i fjällflora.

Vid Lainioälvens strand ligger Hans Isakssons mammas hus, där hittade vi vår bas. Ett Per Albinhus från 1940-talet som i sin estetik genomgått varsamma förändringar fram till vår tid. Den mjuka pastelliga färgsättningen, som är så vanlig i laestadiansk kulturbygd, återfanns där. Och huset var fyllt av floror, biblar, gamla redskap, ranor, och en gammal köksklocka som taktfast mätte tiden i kapp med mikrovågsugnens plingande.

Vi var besökare och rörde oss lika klumpigt som nyfiket som tyst från mammas hus, likt ringar på vatten spred vi oss till platser med namn som; Kaltiomaa, Parakaakurkio, Kitkiöjärvi, Neitijärvi, Pessenki, Juntikka, Vivungi, Nyttysari, Kuokso, Oksajärvi... I ett landskap bland mjölkört, rölleka, röd blära, polargullpudra, kartlavar... Bland människor som talade samiska, meänkiela, finska och svenska. Våra förflyttningar fick oss att tänka på institutionen och historieberättandet, på språkets mentala rumsordningar, på ritualer som ett socialt rum, på bygdegårdstraditioner, på vinterns, mörkrets, isens och snöns historiska och samtida betydelse och på gränser och system, och på hur naturen kan verka som metaforer för mänskliga tillstånd. Detta då vi vandrade, körde omkring, talade och arbetade i dessa rum och landskap.
Vi var konstnärer, slöjdare, fotografer, bönder, formgivare, glasblåsare, scenkonstnärer, skulptörer, målare och keramiker från Tromsø, Luleå, Boden, Månsamåla, Kiruna, Stockholm, Østfold, Gissamåla och Oulo, från Norge, Sverige och Finland.

En geografisk plats långt borta blev nära. Något visades på Marttigården, något annat på Norrbottens museum. Platser förändrar sig, verk fortsätter spridas över större geografier. Det du nu har i din hand är en kartläggning, en flora över en plats, en process, en relation och ett minne. Så här tror vi att det var, att det började...

Hans Isaksson, Åsa Jungnelius, Lisa Torell