Katarina Pirak Sikku

Kommun: Luleå

Observation av vår tid, Katarina Pirak Sikku
Observation av vår tid, Katarina Pirak Sikku

Titel: Observation av vår tid
Plats: Östra länken - Etapp 4E Mjölkudden - Notviken

"Jag tilldelades Luleå kommun och har tittat på området Mjölkudden - Notviken. Det pågår ett arbete med att lägga ned vatten- och avloppsledningar. Området är ett gångstråk nere vid älven. Gångstråket är anlagd i ett mellanområde. Inte längs med älven men inte heller ligger gångstråket uppe vid vägen och de hus som jag kan se från gångstråket.

Älvskanten har historiska inslag. Notviken - Mjölkudden var Luleåbornas sommarställe i slutet av 1800-talet. De mer välbeställda i samhället hade sina sommarhus här. De åkte ångbåt till sina sommarhus. Det finns gamla pirar och ett äldre lusthus syns i området. Det finns även gamla stenmurar i området.

Det är en varierande och vacker miljö. Det växer gamla tallar på den sandiga tallbacken. Det finns också lövträds-vegetation med ståtliga björkar i området. Det här är ett område som nyttjas, det syns. Under min promenad i området träffar jag människor i olika åldrar som färdas på olika sätt.
Joggare, cyklister och promenerande. Jag var en hel dag och vandrade i området. Det var snö på marken så jag har inte sett området snöfritt. Jag har googlat en del för att hitta sommarfotografier från området. Älven har sin historia. Vatten som har gått igenom många turbiner för att slutligen komma till havet. Ett använt vatten. Och så stålverket förstås. Luleå med sin historia. Metallens tillkomst och vattnets möte med havet hör samman med residensstaden i Norrbotten.

Miljön är vacker, behövs det något mer har varit min fråga. Går det att överhuvudtaget att lägga till något i denna bildsköna miljö? Går det att konkurrera om uppmärksamheten från de befintliga ståtliga tallarna? Ska jag göra tillägg vid den befintliga stranden? Ska jag använda mig av utsikten
mot älven? Frågorna har varit många. Antingen jobba med eller mot naturen? Under promenaden gick jag genom ett område som heter Pelarsalen. Det är ett område med höga tallar ca 100-150 år gamla. Det var det område som jag uteslöt först när jag vandrade i området. Jag tänkte det går inte att göra något här. Det är det område jag ändå har valt. Området utmed gångstråket.

Jag har valt att jobba mot naturen. Lägga till ett material som skiljer sig mot tallarnas färg. Jag har valt en rund form det för att bryta stammarna vertikala linjer. Materialet är metall. Jag vet att man kan tänka sig att jag skulle kunna göra typ lampor bland tallarna. Den tanken har slagit mig men jag vill inte det. Det räcker med ljusföroreningar. Jag tänker också att metallen kommer att fånga upp en del av det ljus som ändå finns i närheten. Kanske ha en spegelliknande effekt. Måhända kan tallarna också få spegla sin bark i metallen, så som människan. Att få se sig själv eller möjligen en avbild av densamma."

Katarina Pirak Sikku
Katarina Pirak Sikku