Erik Thörnqvist
Kommun: Jokkmokk
Titel: Vildmannens klubba
Material: Svart diabas, marmor, spegelpolerat rostfritt stål
Plats: Jokkmokks torg, utanför turiststationen.
I verket ’Vildmannens klubba’ möter vi en tom skulptursockel, där vildmannen kanske en gång har stått, men lämnat kvar sin klubba. Är ideologin för tung för hans axlar att bära? Eller blev han till slut för vild och i ett raseriutbrott sprungit iväg in i skogen? Kvar finns en tom projektionsyta, där vi tillsammans kan drömma om nya representationer. Eller varför
inte själv hoppa upp ,i kött och blod, och ta platsen i besittning.
Med norrbottniska stenarter och stål kommer ’Vildmannens klubba’ skapa en stark markör i stadsbilden med avstamp i lokal historia. Torget får en ny mittpunkt, med plats att sitta och samlas kring. I en tid då monument faller runt om i världen, en dom som väntar alla skulpturer för eller senare, antingen av tidens tand eller folkets händer.
Under Gustav Vasas likfärd 1560 användes en sköld för norra Sverige föreställande ett vitt fält och två gula skidor. Några decennier senare vid Karl IX:s kröning 1607 beskrivs Lappland som Laponia eller Nordlanden – och representeras då av en vildman på ett präglat mynt. Upphovsmännen är förmodligen inspirerade av den grekiska och romerska myten kring
Herkules i valet av denna symbol. Redan i vaggan ströp han två ormar som skickats för att döda honom från den svarsjuke Hera, Zeus nya fru.
Upphovsmännen ansåg kanske att det krävdes styrka för att överleva i norra Sverige.
Synen på norr var med en exotisk blick men även med skam över att samerna tillbad andra gudar. Samtidigt då Sverige ger sin in i det trettiåriga kriget 1630 i försvar för ortodox lutherdom. Vildmannen får en samisk koppling då det svenska riksrådet drog igång ett projekt i att illustrera landet. Arkitekten och militären Erik Dahlberg (1625-1703) tar fram ett antal förslag som relaterar till samisk kultur som innehåller offerplats, kåta och renar med ackjor. Här ses vildmannen i ett nytt sammanhang och kopplas ihop med det samiska. Dessa teckningar är starkt inspirerad av Albrecht Dürers avbildningar av vildmän.
Statyer och monument representerar inte specifika individer, snarare en normativ politisk kropp; som representerar manlighet, renhet och makt. Kraften i monument härrör från det faktum att de är representationer av människors kroppar, figurer som ser ut som (eller inte ser ut som) oss, som vi kan (eller inte kan) jämföra oss själva med. Vem som helst skulle teoretiskt kunna vara en staty. Men för att det ska hända är det viktigt att din kropp ’’spelar roll’’.
Vi vet att även att ansiktena av de porträtterade, så tillhör kroppen ofta den fattiga arbetarklassen, även sexarbetare, som stod modell. Deras kroppar blev kopierade men samtidigt utsuddade, för att stå som fundamentet till ett ansikte som spelade roll och var värt att lyfta fram.
Erik Thörnqvist hemsida >>